Så har ljuset vunnit och mörkret får aldrig makt över natten. Det är juni. Sommaren finns inom räckhåll och jag tror aldrig att jag har behövt den så mycket. Jag är trött så in i märgen. Trött, trött, trött. Jag längtar efter att slippa alla måsten, efter att kunna göra som jag vill. Jag längtar till sommarlandet.
Jag vet inte riktigt vart tiden tagit vägen den här våren. Nyss var det februari och jag vaknade, arbetade och kom hem i mörker. Nu är allt ljust och om tjugo dagar åker vi, jag och barnen, bort härifrån.
Jag har så höga förväntningar på den här sommaren. Jag ska orka bli den jag vill. Jag ska orka hålla fast vid det jag vill. Hålla min vision levande. Jag vill ju, jag kan, det gäller bara att orka.
Snart, snart åker vi till sommarlandet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar