Jul

Vi har ett datum nu, en bestämd dag då vi inte längre ska bo tillsammans.

Han har till slut förstått att det här är på riktigt. Att jag vill skiljas.

Egentligen är det ingen skillnad. Så många helger som jag varit ensam med barnen och han har varit hemma framför tv:n, sur.

Skillnaden i år är att alla vet. Så ingen frågar efter honom. Ingen tycker att det är konstigt att han inte är med. Jag är befriad från plikten att hitta på ett skäl till att han är hemma.

Ingen frågar, det är som om han inte finns, inte har funnits.

Jag känner mig befriad,

och får dåligt samvete för det

Punkt

Så hamnade vi till sist här.

Nu är vi framme vid det sista kapitlet.

Jag trodde, ville tro, att det gick att reparera, att börja på nytt, att familjen hade en chans.

Men jag kände tydligare och tydligare att det inte gick mer. Allt föll tillbaka i gamla spår.

Så jag satte punkt. Nu är skilsmässan påskriven. Det är slut nu.

Och en ny morgon gryr...