Trots

Försöker komma överens med mitt liv. Att det är så här det är.

 Ibland undrar jag hur det blivit om jag mött andra människor, om jag valt annorlunda. Om han som jag hittat igen efter så många år hade valt mig och valt att stanna hos mig. Jag undrar om jag varit lyckligare då. Om mitt liv varit bättre och mina barn gladare.

 Men mina barn hade inte varit mina barn då. Mina barn hade varit några andra, några som aldrig blev.

  Jag tror att mitt liv hade varit ett helt annat liv då. Jag skulle ha mött andra människor och gjort andra val. Undrar om jag varit lyckligare då. Om mitt liv varit gladare. Jag tror inte jag hade kunnat ha det liv jag har nu. Jag tror att jag behövde få lite perspektiv på lycka för att kunna vara chef. Jag tror inte att man kan leda andra om livet bara har varit det man önskat. Jag tror att det är nödvändigt med lite svärta för att skapa en förståelse men också för att kunna skydda sig själv.

  Visst, jag kan känna sorg över de barn som aldrig blev, över det liv som aldrig blev mitt men jag vill inte ha andra barn och jag är glad över de händelser som lärt mig att ha förståelse för andra.

  Trots att jag kan känna en oerhörd smärta över det som inte blev mitt så måste jag vara glad över det som ändå blev mitt. Över de val som ledde till att mitt liv är mitt liv
. Över de trådar som spinner mitt liv, över de möten som leder framåt.

 Mitt liv - på gott och ont.