fredag 27 september 2013

Just så

Fortfarande en känsla av väntan, fortfarande en känsla av att inte riktigt kunna bestämma över det liv som är mitt. Men jag tog barnen med mig och åkte hemifrån. Vi åkte genom ett höstregn med flammande träd. Genom böljande landskap med tomma fält. Mot bergen.
  Så är vi här igen. Jag känner hur lugnet fyller mig och jag går min kvällspromenad. Känner regnet mot ansiktet och kvällsvinden som drar genom skogen. Över mig flyger ett par små fåglar och piper ödsligt. Jag känner plötsligt allt. Förnimmer höstens väsen och känner en stilla lycka vakna.
  Nu har jag suttit i ett varmt bad med musik i hjärtat och runt mig. Och då känner jag, just så känns det att må bra! Så länge har det varit fel, nu kan det bara bli bättre.

lördag 7 september 2013

Vila

Så fick jag en känsla av att det är på väg att ändras. Allt.

Jag håller på att förändra mitt familjeliv, även om det går trögt, men min känsla sa mig att även mitt jobb kommer att ändras. För några månader sedan hade jag fått panik av den tanken. Men nu..Jag vet inte.

Det är jobbigt, har varit jobbigt och kommer att bli värre innan det blir bättre. Det vet jag.

 Jag är hemma, vilar, tänker. Börjar få distans till jobbet. Jag vet inte om det är bra eller dåligt... Det känns inte viktigt. Som om det bara är en parantes. Det viktiga är livet, barnen. Det är det som finns kvar när allt annat har ändrats.