Fast

Trodde att jag var på väg, att jag skulle inleda ett nytt kapitel i mitt liv.

Trodde att det fanns en väg vidare, en ny början.

Men det finns ingenting här,

allt är som vanligt.

Önskar att jag kunde stanna i stunden. Att jag kunde vara precis här i nuet.

Men mina tankar förvillar sig i det förflutna, i det som kunde ha varit, i det som kunde ha blivit.

Mina tankar vandrar framåt. Mot det som kanske kan komma,  mot det jag önskar, det jag önskar så mycket.

Så gör jag inget, jag fattar beslut efter beslut men kommer aldrig vidare. Jag sitter här med mitt förflutna och min framtid.

 Oförmögen att göra något åt nuet

...inget är förändrat

Så är det höst igen, riktig höst.

Det går inte längre att tänka att det är en lite kylig sommar. 

På något sätt så känns det bra. Det är bestämt, det är klart. Inga tvivel finns.

Livet fortsätter och jag har nått en skiljeväg. Vägen jag går på är inte den jag ville gå. Vägen jag går på är den enda jag kunde välja. 

Så har jag valt mitt liv igen...

och inget är förändrat...

Ruta ett

Så hade jag bestämt mig, jag tog beslutet och ordnade alla papper. Så berättade jag för min man att jag inte ville leva med honom längre. Att jag ville bli fri, äntligen få göra så som jag ville, så som det känns bra för mig.

Länge har jag förberett mig. Länge har jag planerat. Många olika scener har jag föreställt mig.

I så många år har det varit dåligt, i så många år har jag längtat ut, bort, i väg.

Jag tänkte att han skulle bli arg, det var jag beredd på, att han skulle skrika åt mig, det var jag beredd på. Så blev han bara ledsen. På riktigt.

Så är vi tillbaka på ruta ett... Hur ska jag kunna driva igenom det jag vill när han blev så ledsen? Hur ska jag kunna bygga min lycka på hans sorg?

Dags

Jag tror att det är dags nu. Dags att bryta upp och lämna.
I så många år har jag försökt, förlåtit, tagit nya tag.

Men nu,

Nu,

får det räcka.

Beslutet har jag tagit förr. Styrkan att säga ifrån har funnits förr. Den har varit starkare förr. Nu är den mer uppgiven.

Det finns inga alternativ.

Ingen väg tillbaka.

Det är nu det händer.

Nu det är slut.

Just nu är jag inte ledsen... bara så trött