Jag "rymde" från mina plikter och gick på 40-års fest. Träffade människor som jag inte sett på 20 år. Pratade skrattade och hade det trevligt. Tiden rann i väg och plötsligt var klockan över tre!
Jag kände mig som Askungen.
Förtrollningen var bruten och jag måste skynda mig hem. Men jag kom hem med båda stövlarna i behåll och ingen prins kommer att söka efter mig.
Fast det är lika bra, jag vet att allt för många prinsar visar sig vara grodor när man kysst dem...
Det jag skulle vilja ha mer av är sällskapet. Förmånen att få sitta och prata med trevliga människor, nya och gamla vänner och inte hela tiden tänka på allt som borde göras. Jag saknar det! Saknar samtalet och samvaron. Saknar att skratta och vara glad.
Askungen fick sin dröm uppfylld, kanske får jag det också. Men jag tror inte att det lönar sig att sitta och vänta. Sagornas tid är förbi, jag får ta tag i mitt eget öde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar