söndag 23 oktober 2011

...och nu då?

Han tror att allt är bra nu. Han tror att det var något tillfälligt i våras. Att allt är bra nu. Har inget av det jag visat gått fram? Förstår han inte att det inte är bra? I bland tror jag inte att vi lever i samma äktenskap...
  Han har börjat prata om att flytta igen, att köpa ett radhus eller kanske ett hus. Ja säger jag, visst... men inom mig tänker jag, hur då? Hur ska vi köpa ett radhus och varför. Låt oss köpa varsin lägenhet i stället. Låt oss vara vänner men ge varandra friheten. Varför kan han inte se det?
  Så tänker jag att jag aldrig kommer loss. Min fotölj och mina böcker är bara en dröm. En fantasivärld, likt en godnattsaga som man berättar för barnen för att de ska sova gott.
  Men mina barn. Beror deras ilska och frustration på mig? Kanaliserar jag min frustration och ilska på dem så att de ger utlopp för den? Om det fanns enkla svar. Om jag visste med säkerhet att det skulle bli bättre för barnen, då skulle det vara enklare. Inte enkelt, men enklare...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar