Jag var på utflykt i livet för några dagar sedan. Jag och en vän var på resturang och sedan gick vi vidare till en pub. Det var måndag. Lungt ute, varmt inne och fantastiskt sällskap.
På puben vi satt spelades det levande musik. Musik som vi kunde, som vi kände igen, musik som tände längtan i oss.
Längtan efter ett liv som var. Ett liv som en gång fanns och som, någonstans inom oss, fortfarande finns. Som en skugga, en otydlig bild i spegeln. Den jag vill vara, en gång var.
Tiden flög och trots att jag ville vara i stunden och inte tänka, tog kvällen slut. Många timmar tillsammans, många tankar tänkta och mycket hopp. Så tog det slut. Och allt blev vardag igen.
Vardag, men med ett nytt ljus. En tanke att allt inte är för sent. Det finns liv kvar, det finns vänner och, viktigast av allt, det finns hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar