Trodde att det fanns en väg vidare, en ny början.
Men det finns ingenting här,
allt är som vanligt.
Önskar att jag kunde stanna i stunden. Att jag kunde vara precis här i nuet.
Men mina tankar förvillar sig i det förflutna, i det som kunde ha varit, i det som kunde ha blivit.
Mina tankar vandrar framåt. Mot det som kanske kan komma, mot det jag önskar, det jag önskar så mycket.
Så gör jag inget, jag fattar beslut efter beslut men kommer aldrig vidare. Jag sitter här med mitt förflutna och min framtid.
Oförmögen att göra något åt nuet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar