Rondell

Vi är bara i augusti men jag är redan trött. Den här tiden på åter brukar vara full av förväntan och nystart, men jag är bara trött.
  För ett och ett halvt år sedan kom jag till ett vägskäl i livet och där är jag kvar. Mitt vägskäl var en rondell och jag går bara runt runt. Jag vet inte åt vilket håll jag ska gå, vilken väg som är min. Runt runt går jag och nöter djupare och djupare spår.
  Jag vet vad jag vill, jag har fattat alla nödvändiga beslut men jag kommer inte vidare.

Året vänder och mörkret och kylan står och väntar på sin tur. Jag vet att det kommer ljus och värme igen. Så är det. Men i mitt liv har det varit kyligt så länge så jag tvivlar på att det någonsin blir vår. Permafrost i min själ.

Vill så gärna hitta något som driver mig framåt, något som kan blåsa liv i mina livsandar så jag får kraft att svänga ut ur mina spår och ge mig av framåt.