Jag går ut genom dörren och känner hur doften av sensommarkväll slår emot mig. Jag drar på mig stövlarna och sneddar över gräset, sträcker ut handen och drar den utmed min bil innan jag passerar verkstaden och svänger ner mot skogen.
Jag ser tanten som går och rastar sin hund samma tid varje kväll. Tillsist besvarade hon min hälsning. Jag går vidare och passerar några upplysta villor med bilar på uppfarten.
Så svänger jag in mot skogen. Här växte humleblomster i somras. Nu växer nässlorna höga. Bron över diket sviktar under mig och jag ser att räcket har rasat. På andra sidan doftar skogen svamp. Jag tar några blåbär innan jag går vidare. Stigen går utmed ån och luften fylls av det eviga mumlet av rinnande vatten. Jag korsar ängen och går förbi ladan. Hallonsnåren växer tätt. Jag tar några ännu solvarma hallon och stoppar i munnen
. Så går jag förbi den gamla bäverhyddan innan jag svänger in till höger mot Ekorrstenen.
Här ändrade sig skogen i vintras när stormen slet toppen av en torraka och ställde den mot stenen.
Jag lägger mina händer mot den mjuka mossan, sänder en bön mot skogens ande och offrar några nötter. Runt mitt huvud fladdrar fladdermöss som skepnader i skymningen.
Höstens första blad vilar i mossan
. Så kommer jag ut ur skogen och går på grusvägen där jag såg en huggorm och där ängarna doftade tunga av honung för bara några veckor sedan. Husen utmed vägen lyser med ensliga ögon mot mig. Jag går förbi stallet och hör hästen gnägga mjukt där inifrån. Så svänger jag upp på stora vägen och går förbi fler hus. Hunden i hundgården lyfter huvudet men skäller inte. Katten på sin matta låssas sova men jag ser att hon rör sina öron.
Så korsar jag vägen och går upp för trappan. När jag kommer in ser jag att mörkret fallit där ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar