I fem veckor har vi varit i sommarlandet. Jag har gått kvällspromenad alla kvällar. När jag kom var natten ljus och det spelade ingen roll när jag gick. Svalorna pilade genom luften och skymningen låg som en tunn filt över markerna. Nu är mörkret tyngre och skymningen djupare. Svalorna har lagt sig till ro i sina nästen. De känner, liksom jag, att det snart är tid att lämna. Dags att flytta till den exil vi är tvingade till, ett helt år till våra ljusa nätter och ändlösa dagar.
Himlen var röd i kväll och jag såg bara morkullan som flög nervöst över trädtopparna. Det brukar vara vi som är ute vid den tiden. Ibland ser jag även en räv. Han tittar misstänksamt på mig innan han smiter undan. Människor möter jag sällan. Det är så skönt att få avsluta dagen med sina egna tankar längt från människornas världar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar