Jag går samma stig varje kväll. Låter tystnaden fylla mig. Vi är i mitten av juli men det har redan blivit märkbart mörkare. I kväll var det dimma över ån. Luften var kylig och kvällen stilla.
Jag drömde om honom i natt. Ingen märkvärdig dröm. Vi skulle träffas och äta middag.Vi träffades och sedan gick han plötsligt. Jag ropade, men han måste gå. I dag har jag tänkt på honom och på min dröm. Tror inte att den betydde något men den väckte en längtan. En längtan efter att träffa någon som tycker om att prata med mig. Någon som vill lyssna, någon som tycker om att umgås med mig. Det är det jag längtar efter.
Jag vill att det ska finnas roliga saker att se fram emot. Jag vill att mitt liv ska bli bättre, inte nödvändigtvis lyckligare men gladare. Mindre minerat. Jag vill att det ska finnas saker att se fram emot, saker som kan göra mig mindre skeptisk och mer tillitsfull...
Jag tycker inte om att jag har slutat tro att kärleken övervinner allt. Om min kärlek hade räckt skulle mycket ha blivit annorlunda i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar