lördag 14 april 2012

Hur?

Jag tror att jag måste göra något åt det. Livet, menar jag. Det kan inte vara meningen att det ska vara så här. Min dotter mår dåligt varje kväll, när jag säger åt henne att det inte var så när vi var i Sommarlandet svarar hon att hon tror att det är för att det är "liksom lyckligare" där. Jag förstår hur hon menar...
  När vi vaknade i morse var marken täckt av snö, det som varit vår var åter vinter. Så, precis så, känns det. Jag tror inte att det finns något kvar att försöka med.

Kanske är det mitt fel. Kanske hade jag för stora förväntningar på livet. Kanske är jag svår att leva med. Förmodligen. Alla människor är svåra på något sätt. Men jag var inte beredd på oviljan att prata, oviljan att bli sams, oviljan att säga förlåt. Alla gånger jag har försökt, alla gånger jag tagit på mig hela skulden, bett honom att se mig. Kanske är det mitt fel.

Hur gör jag mitt hem till en lycklig plats för mina barn? Hur lång är resan dit? Hur ledsna måste vi bli innan det blir bättre?

Önskar att det fanns ett enkelt svar...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar