Åskan kom rullande in från bergen. Blixtarna korsade varandra och mullret var inte långt borta. Regnet kom. Det kastade sig ner från en mörk himmel och studsade mot marken, naturen höll andan... Så drar åskan bort. Naturen ruskar på sig och träden sträcker sina nytvättade armar mot himmelen.
I den stämningen går jag en kvällspromenad. Det är fortfarande varmt i luften. Dimman stiger från ängarna och ljuset ligger trollskt över tjärnen. Jag önskar att jag kunde måla, att jag kunde spara den stunden. Ha den kvar och ta fram den när det är jobbigt. Skogen är tyst. Och dimman stiger upp ur marken runt mig. Jag står stilla och lyssnar, träden droppar och en kvist knäcks. Morkullan flyger med snabba vingslag över mitt huvud, jag hör pipet och, för första gången, det knarrande läte som är så typiskt för henne.
Ödmjukhet och stolthet fyller mig. I dessa vilda skogar finns inte bara morkullan, björn och varg har sin gång här och den stolta kungsörnen svävar i rymden över oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar