Dilemma

Det är något med hösten som alltid får mig att längta bort. Något som gör att jag bara vill ge mig av.

Lämna.

 Hitta någon ny plast att slå mig ner på.
  Vi är på besök i sommarlandet. Min dotter och jag går en promenad. På den väg som vi gått så många gånger förr sitter en skylt med till salu. Huset ligger fint. En stor trädgård. Vi går vidare och min dotter säger; Mamma, jag vill bo där. Jag förklarar hur svårt det är. Hon skulle få flytta långt från kompisar, jag skulle få byta jobb, hennes bror skulle få sluta på judon. För henne är det enkelt, när jag säger att hennes pappa inte vill flytta hit så säger hon bara; han kan stanna. Han kan få hela lägenheten. Vi kan ta tåget och hälsa på honom ibland.

Så var det löst...

Jag fortsätter att tala om allt som blir svårt om man flyttar. Tar upp tråden om mitt jobb igen, berättar att jag skulle få gå tillbaka till mitt gamla jobb. Sådana chefstjänster som jag har är inte vanliga, det skulle innebära mindre pengar, vi skulle inte ha råd med huset.
Hon vill inte lyssna och när vi kommer hem, bubblar hon över åt mormor och lillebror. Med mormors hjälp går de in på kommunens sida för lediga jobb... där finns, sedan en dag, en chefstjänst utlyst. Jag är behörig att söka.

Så vad gör jag nu?