Trött

Jag borde ta mig samman med något. Jag vet ju vad jag vill. Vad jag önskar.
 Jag ser mig själv sittande i min fotölj med bokhyllor runt mig, jag ser mig själv i mitt ljusa kök lagande mat till mina barn.
Mat som vi vill äta.
Mat som ingen suckar över eller menar inte är riktig mat.
 Jag ser hur vi sitter i soffan och tittar på tv utan att någon suckar och talar om att det är ett dåligt program eller att barnen borde sova.
Jag ser mig själv prova byxor, köpa byxor som passar mig för att de passar mig. Inte för att någon annan tycker att jag borde börja träna och sedan köpa byxor i en mindre storlek...
En storlek som inte är jag.
  Jag vet allt det. Och ändå spelar jag med. Jag leker familj under plågsamma eftermiddagar med bilturer och trötta barn. Jag leker familj medan jag undrar för vems skull...Jag leker familj medan jag blir tröttare och tröttare på mig själv.