Så har det blivit så där igen. Som vanligt. På ett dåligt vis. Jag antar att jag gjort något fel, utan att vara medveten om det. Också det som vanligt. Den här gången var det "bra" i nästan 4 månader. Det är längsta perioden på länge.
Men jag kan också leka den leken nu för tiden. Inte prata. Förut, då när jag trodde att allt gick att lösa bara jag älskade tillräckligt, då grät jag. Jag bad honom om att förlåta mig och börja prata igen. Inget jag gjorde hjälpte och jag grät och grät. Nu, nu är jag hårdare. Aldrig att jag skulle krypa för honom längre! Aldrig gråta fler tårar...
Och det är då jag undrar, är det ens någon idé att försöka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar