Jag har en vän som bor långt härifrån. Han är inte uppväxt i Sverige utan kom hit som ung. I drygt tio år bodde han här och flyttade sedan vidare ut i världen.
Vi har kontakt och pratas vid ibland. Om livet, om hur allt blev. Vi har alltid haft lätt att prata med varandra och år och avstånd har inte ändrat det.
Sist vi pratades vid berättade han att han varit till IKEA. Vid utgången hade de sålt köttbullar, lingonsylt, hårt bröd och kalles kaviar. Han hade stannat och tillslut gått hem med svensk mat. Väl hemma hade han återupplevt Sverige. Smaker som han kom ihåg, men som han aldrig trott att han skulle längta efter.
Vi pratade om det. Hur mycket man präglas av det land där man bor, av maten och människorna. Han har inte bott i Sverige på över tio år, han är inte född här och har inga släktband hit, ändå finns det en del av honom som för alltid känner sig svensk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar