Min längtan har övergått i rastlöshet...
Jag vill att det ska hända något!
Så blir jag irriterad när det gör det.
Jag vandrar runt från rum till rum. Längtar efter kvällen då jag får sova. Så somnar jag inte.
Dagarna fungerar rätt bra. Mitt arbete är varierat och just nu har jag flyt.
Men till slut måste jag åka hem...
Så fort jag kliver över tröskeln så är rastlösheten där.
Kanske är det våren. Kanske finns en vandrare i mitt hjärta. Någon som ständigt längtar bort.
Kan inte låta bli att tänka på att om jag drivit igenom min vilja så hade jag varit fri nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar