Ruta ett

Så hade jag bestämt mig, jag tog beslutet och ordnade alla papper. Så berättade jag för min man att jag inte ville leva med honom längre. Att jag ville bli fri, äntligen få göra så som jag ville, så som det känns bra för mig.

Länge har jag förberett mig. Länge har jag planerat. Många olika scener har jag föreställt mig.

I så många år har det varit dåligt, i så många år har jag längtat ut, bort, i väg.

Jag tänkte att han skulle bli arg, det var jag beredd på, att han skulle skrika åt mig, det var jag beredd på. Så blev han bara ledsen. På riktigt.

Så är vi tillbaka på ruta ett... Hur ska jag kunna driva igenom det jag vill när han blev så ledsen? Hur ska jag kunna bygga min lycka på hans sorg?