Min barndom var så mycket bättre än mina barns. Det känns inte så kul för en mamma att känna så. Min barndom var så ljus. Min mamma fanns alltid där. Jag minns inte att hon blev arg eller trött, jag minns inte att hon någonsin hade bråttom. Mina barn har en annan barndom. En barndom med mindre ljus, större osäkerhet och mindre skratt.
Jag tror att det var roligare att vara barn när jag var barn.
Lyckan var ogenomtränglig. Himlen var blå och om mamma sa att det inte fanns något farligt så fanns det inte det. En sådan absolut trygghet har mina barn aldrig haft.
Kunde jag skulle jag ge dem min barndom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar