Så har året vänt igen, ljuset växer för varje dag. Talgoxarna piper varje morgon, 15 minusgrader till trots. Jag minns förra våren. Jag fattade en mängd beslut då. Vissa håller jag kvar och vissa har jag släppt.
Det stora, tunga beslutet jag tog genomförde jag aldrig. Jag försökte igen och igen och igen som så många gånger förr. Och det blev bättre ett tag. Han försökte verkligen. Kanske är det mitt fel att det har gått åt skogen. Jag hade redan fattat mitt beslut. Jag var redan på väg bort. Jag hade redan lämnat. Så har vi nu försökt att lappa ihop det.
Jag har blivit starkare året som gått. Jag har blivit självständig och stark. Känner mig trygg i mig. Jag vill inte mer, inte mer dåligt samvete, inte mer suckar och elakt muttrande, alltid tillräckligt högt för att jag ska höra men inte så högt att jag kan bemöta det.
Kanske har det här året varit bra ändå. Jag har lärt mig att det inte finns något kvar att försöka med. Vi lever helt skilda liv. Vi sover i samma lägenhet. Det är det enda...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar