Jag tror att varm choklad är något av de få saker som jag faktiskt tyckt om i hela mitt liv. Det är på något sätt essensen av min barndom. Varm, mjukt och doftar gott.
Jag tänker alltid på varm choklad som tröstmat. Men jag tror att det inte var förr än jag flyttade hemifrån som det blev det. När min barndom redan var slut och det inte fanns någon absolut trygghet att återvända till. Då blev doften och smaken av barndomen min tröst.
Nu sitter jag här och är mitt i livet. Jag har nog äntligen blivit vuxen. Jag tjänar så mycket pengar att jag skulle klara mig på egen hand, barnen börjar bli större, mitt jobb känns roligt. Det är helt enkelt rätt ok. Ändå känner jag längtan och vemod. I de stunderna vill jag ha något som tröstar, lindrar och värmer. Så sitter jag med händerna runt en kopp och plösligt är lugnet där, känslan av trygghet och värme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar