Vidare

Jag får vänta igen. Vänta och se om det blir bättre. Jag hade tänkt mig många olika senarier men inte det här. Jag hoppas att det kan bli bättre. Jag hoppas att det finns något kvar att bygga på. För mina barns skull. Jag önskar att mina barn ska ha glada minnen. Jag hoppas att jag orkar bli glad igen.

Jag har nog kommit vidare.  Jag tror faktiskt det. Jag behövde hitta min vän för att kunna lämna det bakom mig. Vi kommer kanske aldrig att ses men det är ok. Det känns som om jag äntligen kan lämna den delen av mitt liv bakom mig. Jag har kvar mina minnen, jag har kvar mina tankar, men, jag kan gå vidare.

Vägar

I varje liv finns det nog saker man ångrar. Saker som man kunde ha gjort annorlunda. Jag kan se tillbaka och se vissa brytpunkter. Situationer som kunde ha gjort att mitt liv tagit en annan vändning. Jag funderar mycket på om jag kunde valt på något annan sätt. Jag tror inte det.

Jag önskar bara att utgången av mina val skulle ha inneburit en annan utväg än den jag står inför. Jag har alltid hävdat att man kan välja. Tills jag nu inser att jag inte har något val. Ingen möjlighet att göra på något annat sätt. Vägen ligger framför mig och jag har bara att följa den.

Vår!

Det har blivit vår! Plötsligt! Där det fanns en stor snödriva blommar snödroppar. Tussilago och till och med blåsippor blommar. Vi har varit inne den här veckan och i går när vi äntligen kom ut var vintern borta. Bofinkarna kvittrade. Vattnet i ån flöt över sina bräddar och sothönorna häckade i vassen. Västanvinden blåste friskt och solen sken. Så fort det går att glömma en vinter... Det är så här livet ska vara!
  Det känns som vår på flera plan. Jag har fattat flera beslut och det är bra. Det får konsekvenser för många men i slutändan blir det det bästa. Jag tror det, jag måste tro det. Jag vill veckla ut mig som en fjäril ur sin puppa och flyga rakt in i våren.

Tålamod...

Det har varit en tuff vecka. Vissa dagar har jag inte velat gå upp alls. Men ett citat jag hittade har hjälp mig; Det spelar ingen roll hur du mår, gå upp, klä på dig och leverera. Det har jag gjort och känt mig oerhört proffsig... Det har fått dagarna att gå i alla fall.

  Jag har inte hört så mycket mer från min vän. Det är kanske bra. Det ger mig tid att andas.

  Redan innan vi fick kontakt kände jag att det var saker på gång. Jag fattade beslut som bara gäller mig, ett av de viktigaste; jag ska sluta att be om ursäkt för att jag är jag! Det är ett starkt beslut.
  Som alltid hjälper musiken mig att tänka, jag väljer sådan musik som jag kan bra och som jag lyssnat på andra gånger i mitt liv. Sen skriver jag och låter musiken finnas i bakgrunden, Och tankarna kommer...
  Jag är inte så bra på att vänta. Tålamod har aldrig varit min starkaste talang. Därför är det svårt att bara vänta.