Stillhet

Äntligen här igen! I mitt och barnens sommarland. Men nu är det ett vinterland. Ett vinterland, men ändå vårt paradis.
  På årets kortaste dag går min dotter och jag en promenad över markerna. Skogen står mörk och snötyngd, allt är stilla. Vi går vår vanliga väg, viker av från vägen och går in mot skogen. Vi lämnar några nötter som blot vid en sten, denna, årets kortaste dag, gäller det att hålla sig väl med makterna... Vi går vidare och når fram till ån. Skymningen faller fort och i takt med att mörkret faller ökar stillheten. Som om skogen vänder sig inåt, mot sig själv. Vi ser ut över vattnet och bergen. Vi hör vattnet porla, som tiden själv, och just då är det det enda verkliga. Bergen, vattnet och tystnaden.
  Några dagar till julafton, resan hit har tagit bort min stress och kvar i min själ finns bara vattnets porlande och skogens stillhet.