För 11 år sedan stod jag med spirande hopp och tittade på fyrverkerierna. Det blev som jag hoppades och min bebis föddes i augusti året efter. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. Jag har omvärderat mycket i mitt liv, lärt mig att saker inte alltid är som man tror. Jag har velat gå min väg, söka nya vägar i livet och komma vidare.
Så står jag igen och ser på fyrverkerierna, bredvid mig står min bebis och hennes lillebror. Ingen av dem är liten längre.
Jag ser på fyrverkerierna med mina barn och känner lyckan, känner att det mitt i allt det jobbiga kan finnas små skärvor av ren lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar