I så många dagar har jag vandrat runt i ett träsk. runt runt. Utan fast mark under fötterna, utan någon lösning i sikte.
Så - plötsligt känner jag en fast tuva under mig. Fast mark
Långsamt, långsamt kan jag ta mig framåt. Marken under mig börjar bära. Jag sjunker inte längre så djupt.
Kanske är det nu det vänder, nu det blir bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar