Vägar

I varje liv finns det nog saker man ångrar. Saker som man kunde ha gjort annorlunda. Jag kan se tillbaka och se vissa brytpunkter. Situationer som kunde ha gjort att mitt liv tagit en annan vändning. Jag funderar mycket på om jag kunde valt på något annan sätt. Jag tror inte det.

Jag önskar bara att utgången av mina val skulle ha inneburit en annan utväg än den jag står inför. Jag har alltid hävdat att man kan välja. Tills jag nu inser att jag inte har något val. Ingen möjlighet att göra på något annat sätt. Vägen ligger framför mig och jag har bara att följa den.

Vår!

Det har blivit vår! Plötsligt! Där det fanns en stor snödriva blommar snödroppar. Tussilago och till och med blåsippor blommar. Vi har varit inne den här veckan och i går när vi äntligen kom ut var vintern borta. Bofinkarna kvittrade. Vattnet i ån flöt över sina bräddar och sothönorna häckade i vassen. Västanvinden blåste friskt och solen sken. Så fort det går att glömma en vinter... Det är så här livet ska vara!
  Det känns som vår på flera plan. Jag har fattat flera beslut och det är bra. Det får konsekvenser för många men i slutändan blir det det bästa. Jag tror det, jag måste tro det. Jag vill veckla ut mig som en fjäril ur sin puppa och flyga rakt in i våren.

Tålamod...

Det har varit en tuff vecka. Vissa dagar har jag inte velat gå upp alls. Men ett citat jag hittade har hjälp mig; Det spelar ingen roll hur du mår, gå upp, klä på dig och leverera. Det har jag gjort och känt mig oerhört proffsig... Det har fått dagarna att gå i alla fall.

  Jag har inte hört så mycket mer från min vän. Det är kanske bra. Det ger mig tid att andas.

  Redan innan vi fick kontakt kände jag att det var saker på gång. Jag fattade beslut som bara gäller mig, ett av de viktigaste; jag ska sluta att be om ursäkt för att jag är jag! Det är ett starkt beslut.
  Som alltid hjälper musiken mig att tänka, jag väljer sådan musik som jag kan bra och som jag lyssnat på andra gånger i mitt liv. Sen skriver jag och låter musiken finnas i bakgrunden, Och tankarna kommer...
  Jag är inte så bra på att vänta. Tålamod har aldrig varit min starkaste talang. Därför är det svårt att bara vänta.

Kontakt!

Efter att ha förlorat kontakten med en god vän för över 12 år sedan har vi åter fått kontakt! Jubel i mitt hjärta. Men vad händer nu? Vem är min vän nu? Då för längesedan skulle jag ha lämnat allt om jag blivit tillfrågad. Nu , ett liv senare, är jag vem? Känslorna väller upp inom mig. Tankar och minnen som jag trodde var borta bara väller upp och jag kan inte sova. Det är svårt att koncentrera sig på vardagen när allt är förändrat - och ändå inte. Jag vet ingenting om hur det är och trots att vi hittat varandra så är vi långt ifrån varandra.

  Jag undrar om det faktiskt finns människor som man känt i eoner av tid? Som man har en gammal historia tillsammans med. Om man faktiskt har en gammal själ som söker sina vänner och sedan när de finner varandra kan man känna igen sin vän och återta samtalen som om de aldrig slutat.

Noroz

Så är det Noroz. Stämmningen här hemma påminner om julafton... Paketen ligger under bordet och väntar. Vi har städat och plockat. Norozbordet är ordnat. "Haft sin" heter det. "haft" är sju och "sin" är bokstaven "s" på persiska. På nyårsbordet ska det finnas minst sju saker som börjar på bokstaven s. Där ska också finnas andra symboliska saker som ska ge rikedom, lycka och välgång under det kommande året.

  Jag gillar tanken på att det nya året börjar när våren kommer. På något sätt är det det rätta. Allt börjar om och blir nytt, ljuset, värmen och livet återvänder.

Tankar..

Så har det blivit söndagskväll. Jag har just tittat på en dokumentär om Elsie Johansson. Den var bra. Fylld av glädje och vemod. Så som livet är.
  Om jag tänker på min egen barndom så finns där bara ljus. Nästan alla minnen är goda. Jag minns ett konstigt mjukt täcke på ett hotellrum, det måste vara Wien -73. Jag minns hur jag och mina kompisar ordnar saft åt min mamma som hade huvudvärk. Hur jag satt på bänken i köket när mamma lagar mat eller på bänken i tvättstugan när mamma syr eller stryker. Mina syskon finns där. Men de var så stora.
   Min bror finns lite närmare, jag minns att vi satt på hans golv och byggde med lego. Min mellansyster sitter framför tv:n, läser läxor och stickar. Min storasyster fick för sig att fotografera djur en semester. Pappa körde nästan ända upp på en gårdsplan i Danmark för att hon ska få kort på ett par smågrisar...
  Pappa la alltid slipsen i fönstret i hallen medan han åt frukost. En tallrik gröt och en hård smörgås med messmör. Pappa åt alltid före oss på vardagarna, ibland var jag vaken och fick messmörssmörgås.
  Det fanns ingen tid när jag var liten. Nu är det så länge sedan

Mars

inte än, men snart...

Så har det blivit den första dagen i mars månad! äntligen kan vi vända vintern ryggen och se framåt. Jag brukade inte gilla mars, men nu har vi noroz att fira. Det är bra. Barnen får presenter och nya kläder. Det nya året börjar vid vårdagjämningen. Det är en tanke som tilltalar mig. Ett nytt år börjar när ljuset återvänder. Hoppfullt!