söndag 7 juli 2013

Igenkänning

Så var jag där och mötte honom. Han som varit i mina tankar under så lång tid.
  Det var en underlig känsla. Han fanns där, framför mig. Det var han. Ändå inte. Jag har inte längre någon självklar plats i hans liv och han har ingen plats i mitt. Trots det. En igenkänning. Något som kändes så naturligt. Vi gick mycket. Pratade. Vi höll inte i varandra men gick nära. Så nära att vi i bland snuddade vid varandra. Det kändes inte fel eller obekvämt. Bara vanligt, så som det ska vara... Så som det var.
  Vi träffades i flera timmar, ändå var tiden för kort. Jag måste hem. Han bad mig att stanna. Vi sa båda att vi ses snart igen.
  Det var inte så som jag trodde att det skulle bli. Jag vet inte om det var bättre eller sämre än jag önskat. Det var bara på ett annat sätt.
 
Om jag, när jag, tagit mig igenom allt det som ligger framför mig hoppas jag att vi kan ses på riktigt. Utan att det är hemligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar