Kväll

I fem veckor har vi varit i sommarlandet. Jag har gått kvällspromenad alla kvällar. När jag kom var natten ljus och det spelade ingen roll när jag gick. Svalorna pilade genom luften och skymningen låg som en tunn filt över markerna. Nu är mörkret tyngre och skymningen djupare. Svalorna har lagt sig till ro i sina nästen. De känner, liksom jag, att det snart är tid att lämna. Dags att flytta till den exil vi är tvingade till, ett helt år till våra ljusa nätter och ändlösa dagar.
  Himlen var röd i kväll och jag såg bara morkullan som flög nervöst över trädtopparna. Det brukar vara vi som är ute vid den tiden. Ibland ser jag även en räv. Han tittar misstänksamt på mig innan han smiter undan. Människor möter jag sällan. Det är så skönt att få avsluta dagen med sina egna tankar längt från människornas världar.

Val

Jag tror att det är så att han inte egentligen är det viktiga för mig, utan det som han har kommit att representera i mitt liv. Han är en symbol för den tid i mitt liv som jag var lycklig. Visst, det var ett kort tag men det var ändå lycka. Han har blivit symbolen för det andra, de andra val som en gång var möjliga i mitt liv. Han är min livlina ut från en tillvaro som känns allt omöjligare.
  När mina barn var små och jag upptäckte att han inte längre gick att nå, blev jag deprimerad. Ett tag var det riktigt illa.
  Jag vill inte förlora honom igen.
Om jag någongång blir fri, om jag finner kraft att bryta upp, så vill jag inte ha ett nytt förhållande. Jag vill bara få vara ifred. Kanske kan jag inte bli helt fri från honom innan jag har skapat mig ett eget liv. Ett liv som jag medvetet valt, utan att rätta mig efter det som förväntas av mig.

Dröm

Jag går samma stig varje kväll. Låter tystnaden fylla mig. Vi är i mitten av juli men det har redan blivit märkbart mörkare. I kväll var det dimma över ån. Luften var kylig och kvällen stilla.
  Jag drömde om honom i natt. Ingen märkvärdig dröm. Vi skulle träffas och äta middag.Vi träffades och sedan gick han plötsligt. Jag ropade, men han måste gå. I dag har jag tänkt på honom och på min dröm. Tror inte att den betydde något men den väckte en längtan. En längtan efter att träffa någon som tycker om att prata med mig. Någon som vill lyssna, någon som tycker om att umgås med mig. Det är det jag längtar efter.
  Jag vill att det ska finnas roliga saker att se fram emot. Jag vill att mitt liv ska bli bättre, inte nödvändigtvis lyckligare men gladare. Mindre minerat. Jag vill att det ska finnas saker att se fram emot, saker som kan göra mig mindre skeptisk och mer tillitsfull...
  Jag tycker inte om att jag har slutat tro att kärleken övervinner allt. Om min kärlek hade räckt skulle mycket ha blivit annorlunda i mitt liv.

Smultron i regn

Så rullar sommaren på. Vi har varit i sommarlandet i snart tre veckor. Många dagar har vädret varit ok men lika många dagar har det regnat. Jag försöker komma fram till något, vill att det ska hända något som kan visa mig hur jag ska göra. Vill att det ska hända något! Vill att inget händer...
  Jag håller fast vid en dröm. Vid något jag varken vill eller kommer att få. Ändå är jag beroende. Blir så glad när jag pratat med honom. Blir så glad över ett litet "gilla" från honom på facebook.
Ändå vet jag ju att det aldrig blir vi. Det tog slut för 17 år sedan... Ändå känns det ibland som om det är han som gör så att jag orkar.
  Gick på promenad med mina barn idag, i regnet, vi hittade smultron.
 Så känns mitt liv; hällregn men ändå hittar jag smultron ibland.