lördag 25 februari 2012

Dröm

Vi kom ifrån och åkte till sommarlandet, fyra hela dagar fick vi. Jag hade tänkt att jag skulle skriva då. Jag gick mina vanliga stigar och lyssnade på naturen som levde runt mig. Men min själ var tyst. Jag sov på natten. Djupt och drömlöst som man gör där man känner sig trygg, men min själ var tyst.
  Stenen som vi har som offersten har naturen ändrat. Vinterstormen slet av en torrgran dess topp och slängde den mot vår sten. Jag la mina bara händer mot snön och mossan. Då djupt i min själ fanns en klang...

  Så kom vi hem igen. En stor trötthet föll över mig och jag längtade ut, bort, iväg.

Det var en kort dröm, dessa dagar som vi fick. Nu är vardagen i kapp. Det är här som man borde känna sig verklig, det är här som livet borde finnas.

fredag 10 februari 2012

Igen

Så har året vänt igen, ljuset växer för varje dag. Talgoxarna piper varje morgon, 15 minusgrader till trots. Jag minns förra våren. Jag fattade en mängd beslut då. Vissa håller jag kvar och vissa har jag släppt.
  Det stora, tunga beslutet jag tog genomförde jag aldrig. Jag försökte igen och igen och igen som så många gånger förr. Och det blev bättre ett tag. Han försökte verkligen. Kanske är det mitt fel att det har gått åt skogen. Jag hade redan fattat mitt beslut. Jag var redan på väg bort. Jag hade redan lämnat. Så har vi nu försökt att lappa ihop det.
  Jag har blivit starkare året som gått. Jag har blivit självständig och stark. Känner mig trygg i mig. Jag vill inte mer, inte mer dåligt samvete, inte mer suckar och elakt muttrande, alltid tillräckligt högt för att jag ska höra men inte så högt att jag kan bemöta det.
  Kanske har det här året varit bra ändå. Jag har lärt mig att det inte finns något kvar att försöka med. Vi lever helt skilda liv. Vi sover i samma lägenhet. Det är det enda...

söndag 5 februari 2012

Samtal

Så är vi tillbaka på noll igen. Det känns så meningslöst, lite som konstgjord andning. Vårt äktenskap ligger i respirator och prognosen är dålig...
   Jag har varit bortrest. Suttit på konferens och insupit kunskap och teorier. Vissa föreläsningar var bra och skapade en lust att lära mer, men behållningen av allt var att umgås med kloka människor och att föra samtal om högt och lågt. Jag älskar att samtala. När jag åker i väg har jag möjlighet att samtala utan att titta på klockan. Jag har möjlighet att sitta kvar utan att känna att jag måste stå till svars för att jag kommer hem sent.
  Jag tror att det är det jag saknar mest i mitt äktenskap, samtalet. Vi har aldrig samtalat, pratat har vi gjort, grälat har vi gjort och argumenterat. Men samtalat - nej, aldrig. I ett samtal är man intresserad av vad den andre har att säga. Man håller i bland tillbaka för att vara öppen och lyssna. Orden lyfter och tanken frigörs. Det är att samtala, det är det jag saknar, det är det jag längtar efter.
  Jag tror inte att vi någonsin varit där...