Varm choklad

Jag tror att varm choklad är något av de få saker som jag faktiskt tyckt om i hela mitt liv. Det är på något sätt essensen av min barndom. Varm, mjukt och doftar gott.
  Jag tänker alltid på varm choklad som tröstmat. Men jag tror att det inte var förr än jag flyttade hemifrån som det blev det. När min barndom redan var slut och det inte fanns någon absolut trygghet att återvända till. Då blev doften och smaken av barndomen min tröst.
  Nu sitter jag här och är mitt i livet. Jag har nog äntligen blivit vuxen. Jag tjänar så mycket pengar att jag skulle klara mig på egen hand, barnen börjar bli större, mitt jobb känns roligt. Det är helt enkelt rätt ok. Ändå känner jag längtan och vemod. I de stunderna vill jag ha något som tröstar, lindrar och värmer. Så sitter jag med händerna runt en kopp och plösligt är lugnet där, känslan av trygghet och värme.

Glad

Om du önskar något ärligt så kommer det till dig. Förr eller senare. Det sägs så. Ibland tror jag att det kanske stämmer. Mina barn önskade jag länge, till sist fick jag dem. Nu har jag fått ett arbete som jag önskat mig så länge! Under alla år har jag trott att jag måste studera mer, skaffa mig fler högskolepoäng eller gå en viktig kurs. Så var det enda som behövdes en ärlig önskan och en chef som tror på mig.
  Det blev klart här om dagen, jag har, nästan, börjat tro att det är sant.
Jag är chef! Jag?! som nyss var ett litet barn, jag som fortfarande funderar på vad jag ska göra när jag blir stor. Jag, jag är chef.
  Det känns ansvarsfullt, men spännande och roligt.
Här hemma har det dock inneburit att mina barns far återgått till att inte prata med mig. Jag kan inte riktigt förstå vad jag gjort nu...fått chefstjänst, arbetar långa dagar, kör bil till arbetet? Hm..något av detta har gjort honom sur. Men jag bryr mig mindre och mindre. Och jag är glad! 20 år har givit utdelning, jag är chef!

Gott nytt år

Början på ett nytt år.
Utanför mitt fönster faller snön, obönhörligt, mot marken och det är långt till sommaren. De veckor som följer nu sägs vara de tyngsta på året. Oxveckorna. Men det känns ändå hoppfullt. Dagen har blivit nästan en halvtimme längre sedan midvintersolståndet. Snart går solen upp även i Kiruna!